Prata med era barn!

Vi vet ju alla att människor inte föder änglar, människor föder människor... trotts att det är ganska självklart tyckes väldigt många föräldrar tro sig vara ett undantag.
Ditt barn kommer till dig som en oskyldig liten varelse, men det går snabbt över.

Jag blir jätte frustrerad på föräldrar som vägrar inse att deras barn kan vara elaka mot andra barn.

En mamma och en pappa får reda på att deras 11 åriga sötnos retat och slagit en klasskamrat och vad är det första dem säger
"Nej, inte min lilla Lisa!"
Jag vet att det inte är lätt att vara förälder men det ursäktar inte att du förlorar allt sunt förnuft du en gång haft.

Ditt barn kommer göra fel någon gång, inte för att ditt barn är en idiot, inte för att du är en dålig förälder utan för att ditt barn är en MÄNNISKA! Deal with it!

Att som mobbad berätta om det man blir utsatt för kan i sig vara väldigt svårt, om man sen märker att vuxna som borde skydda än misstror än och försvarar mobbaren blir det ytterligare ett slag i ansiktet.

Och du kommer aldrig kunna uppfostra ditt barn på ett bra sätt om du går runt med en bild av ditt barn som perfekt, du kan inte vägleda någon utan att först se vart personen befinner sig, eller hur?

Det här gör mig lika frustrerad och förbluffad varje gång... och ganska orolig.
Kan det vara så att väldigt många mammor och pappor där ute tror att dem är misslyckade som föräldrar varje gång deras barn begår ett misstag?
Det skrivs hur många böcker om barnuppfostran som helst, publiceras ständigt nya artiklar där experter på området uttalar sig... bidrar det här till att föräldrar blir så pass rädda för att "göra fel" att dem blundar inför sina barn och inte vågar se att deras lilla Lisa inte längre är perfekt?

Vem är terrorist?

2001 hände något lite märkligt... väst världen bestämde sig för att skriva om innebörden av ordet terrorist. Innan det betydde ordet ungefär det här

"Terrorist- en som med hjälp av våld och hot sätter skräck i människor för att få sin politiska eller personliga vilja igenom"

Om vi skulle hålla kvar den här definitionen skulle vi se terrorister lite överallt i världen, inte minst i väst världen. Men nu har vi ju som sagt gjort om ordet... till

"Terrorist- skäggig arabisktalande man som hårt och öppet kritiserar USA, Israel, England och deras bästisar"
Jag vet att jag gör det hela onyanserat och löjligt, men hela debatten om terror här i Europa är onyanserad och löjlig.

För om vi kritiserar USA blir vi ofta kallade konspirationsteoretiker
Och kritiserar vi Israel blir vi ofta kallade anti semiter

Men är det inte sunt att vi ifrågasätter vad USAs trupper har i Afghanistan och Irak att gör?
Och är det inte sunt att vi blir upprörda över att befolkningen i Gaza är under en olaglig blockad av en 63 år gammal ockupationsmakt?

Vem är terrorister? Den som ockuperar och attackerar eller den som protesterar och försvarar sitt folk?

Och om du inte tar ställning, vad är då du?

Om vi här i väst  inte på ett seriöst och öppet sätt kan ställa våra ledare mot väggen när dem begår brott mot mänskligheten, vilken del bär då vi?

My mail adress

Tänkte att alla kanske inte vill skriva kommentarer öppet så jag har gjort en mail adress för er där ni kan ställa frågor, komma med synpunkter och så vidare.

justaotherpersontalking@hotmail.com

ganska lätt, ellerhur?

Ni kan även komma med önskemål på ämnen, jag kommer ta upp saker om mitt egna liv då och då... så ni kommer få en bild av hur jag är som person utan att veta vem som skriver.

Många tycker säkert att ideen är tråkig, varför följa någon man inte vet vem det är liksom?

Men, varför inte?
Det finns bloggar vart författare vi känner till namnet på, men är dem alla intressanta människor? Inte enligt mig.

Jag tror mig vara intressantare än till exempel Kissie av en väldigt enkel anledning, jag tänker.  :)

Tanken med bloggen

Hej kära läsare!
Kan redan nu berätta att jag inte har för avsikt att gå ut med vem jag är, inte för att jag inte står för det jag skriver, utan för att vem som skriver är relevant . Jag vill att ni som läser ska dela mina tankar, diskutera med mig, människa till människa och inget anat.

Ofta när någon bloggar kommer bloggen att handla om den personen, det blir en blottning av en individ istället för utbyte av tankar och erfarenheter, det vill jag undvika med den här bloggen.

Det jag kan avslöja är:
Jag bor i Stockholm
Jag är tjej
Snart 24 år gammal

Sen får det räcka.

Jag har ingen aning om det här kommer funka som blogg, vet inte ens om någon kommer läsa den, men jag vill ge det ett försök.

Jag vill ta upp saker som berör oss alla på ett eller annat sätt, jag vill att den här bloggen ska bli en dialog mellan mig och er som (förhoppningsvis) läser den.

Vi kan väl ge det en chans och se vad som händer, eller vad säger ni?