Vi vet ju alla att människor inte föder änglar, människor föder människor... trotts att det är ganska självklart tyckes väldigt många föräldrar tro sig vara ett undantag.
Ditt barn kommer till dig som en oskyldig liten varelse, men det går snabbt över.
Jag blir jätte frustrerad på föräldrar som vägrar inse att deras barn kan vara elaka mot andra barn.
En mamma och en pappa får reda på att deras 11 åriga sötnos retat och slagit en klasskamrat och vad är det första dem säger
"Nej, inte min lilla Lisa!"
Jag vet att det inte är lätt att vara förälder men det ursäktar inte att du förlorar allt sunt förnuft du en gång haft.
Ditt barn kommer göra fel någon gång, inte för att ditt barn är en idiot, inte för att du är en dålig förälder utan för att ditt barn är en MÄNNISKA! Deal with it!
Att som mobbad berätta om det man blir utsatt för kan i sig vara väldigt svårt, om man sen märker att vuxna som borde skydda än misstror än och försvarar mobbaren blir det ytterligare ett slag i ansiktet.
Och du kommer aldrig kunna uppfostra ditt barn på ett bra sätt om du går runt med en bild av ditt barn som perfekt, du kan inte vägleda någon utan att först se vart personen befinner sig, eller hur?
Det här gör mig lika frustrerad och förbluffad varje gång... och ganska orolig.
Kan det vara så att väldigt många mammor och pappor där ute tror att dem är misslyckade som föräldrar varje gång deras barn begår ett misstag?
Det skrivs hur många böcker om barnuppfostran som helst, publiceras ständigt nya artiklar där experter på området uttalar sig... bidrar det här till att föräldrar blir så pass rädda för att "göra fel" att dem blundar inför sina barn och inte vågar se att deras lilla Lisa inte längre är perfekt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar